Rea på Ellos
Hämtade posten och fick en reakatalog från Ellos. På prov satte jag mig ner och shoppade lite. Utan att tveka allt för mycket så fyllde jag hela orderfältet som följde med. Gjorde en överslagsräkning och var uppe runt 2000 kronor. Packade ihop eländet och satte mig vid datorn istället.
Någon som läser detta skrattar och tänker: "2000 kronor, vad tvekar hon för, släng iväg beställningen". Någon annan tänker: "Ellos, aldrig att jag skulle ens titta i den katalogen". En tredje kanske känner igen sig i mig och mitt agerande.
Jag vill ha nya kläder, jag vill gå till frissan och jag vill ha nya glasögon.
Just nu prioriterar vi att jag ska kunna vara hemma med lillan. Då måste mitt shoppande stå tillbaka. Jag har inte råd nu. Men jag blir så frestad när jag läser i era bloggar och när det kommer hem kataloger med posten. Då vill jag också ha en massa saker.
Egentligen ska jag inte klaga för i dagsläget har vi fortfarande råd att behålla min häst. Jag trodde inte att det skulle gå men på något sätt har vi fixat det. Sonen har årskort i backen och dotterns spelaravgift till innebandyn är också betald. Vi lever inte på direkt marginalen men jag är bara så less att inte ha råd att bara släppa loss och köpa och handla och shoppa.
Min pappa frågade mig en gång vad jag skulle göra om jag fick 500 000 kronor. Jag svarade att jag skulle anställa en hushållerska. Han tittade på mig med en ogillande blick och sa att om han var jag så skulle han betala av lånen istället. När det här hände hade jag precis avslutat mina studier och börjat jobba heltid som lärare. Jag hade svårt att hinna med familjen, jobbet och hemmet. En hushållerska kändes då som enda räddningen. Nu, ett antal år senare, inser jag hur dumt jag svarat på frågan. Det är klart att man ska betala av lånen! Tänk om vi hade varit av med alla månadsavbetalningar som vi har. Tre fjärdedelar av våra månatliga utgifter är avbetalningar till höger och vänster. Känns som att vi kunnat leva i värsta lyxen om vi sluppit dem. Vi kanske till och med hade haft råd med en hushållerska.
Någon som läser detta skrattar och tänker: "2000 kronor, vad tvekar hon för, släng iväg beställningen". Någon annan tänker: "Ellos, aldrig att jag skulle ens titta i den katalogen". En tredje kanske känner igen sig i mig och mitt agerande.
Jag vill ha nya kläder, jag vill gå till frissan och jag vill ha nya glasögon.
Just nu prioriterar vi att jag ska kunna vara hemma med lillan. Då måste mitt shoppande stå tillbaka. Jag har inte råd nu. Men jag blir så frestad när jag läser i era bloggar och när det kommer hem kataloger med posten. Då vill jag också ha en massa saker.
Egentligen ska jag inte klaga för i dagsläget har vi fortfarande råd att behålla min häst. Jag trodde inte att det skulle gå men på något sätt har vi fixat det. Sonen har årskort i backen och dotterns spelaravgift till innebandyn är också betald. Vi lever inte på direkt marginalen men jag är bara så less att inte ha råd att bara släppa loss och köpa och handla och shoppa.
Min pappa frågade mig en gång vad jag skulle göra om jag fick 500 000 kronor. Jag svarade att jag skulle anställa en hushållerska. Han tittade på mig med en ogillande blick och sa att om han var jag så skulle han betala av lånen istället. När det här hände hade jag precis avslutat mina studier och börjat jobba heltid som lärare. Jag hade svårt att hinna med familjen, jobbet och hemmet. En hushållerska kändes då som enda räddningen. Nu, ett antal år senare, inser jag hur dumt jag svarat på frågan. Det är klart att man ska betala av lånen! Tänk om vi hade varit av med alla månadsavbetalningar som vi har. Tre fjärdedelar av våra månatliga utgifter är avbetalningar till höger och vänster. Känns som att vi kunnat leva i värsta lyxen om vi sluppit dem. Vi kanske till och med hade haft råd med en hushållerska.
Kommentarer
Trackback
