MamaMi

Förra veckan var fyra av mina fem barn förkylda. När jag jobbade så var sjuka barn en mardröm. Vilken ångest innan jag och min man kommit överens om vem som skulle vara hemma. Nu när jag är mammaledig spelar det ingen roll om de är sjuka eller inte. Jag är hemma i vilket fall.

Igår red jag ut med min häst för första gången sedan han kom hem till Bjästa. Jag har kört honom någon gång och ridit lektion en gång i höst men inte ridit ut i skogen. Det var så underbart mysigt att jag finner inte ord för det. Att jag inte gör det oftare! Hmmm? Kan det bero på att jag inte riktigt unnar mig det? Jag tycker att det känns ego att mannen först ska jobba hela dagen och sedan måste han vara barnvakt (om man nu kan vara barnvakt åt sitt eget barn!?). I vilket fall är han rätt trött när han kommer hem och då vill jag inte lämna huset åt honom och åka iväg själv ett par timmar. Jag ska fråga äldsta fler gånger om hon kan ta lillan så jag får rida mer.

Nu är mannen i Stockholm och huset börjar så sakteliga fyllas med barn i olika åldrar. Nyss var det åtta barn och ungdomar i huset. Rätt kul faktiskt, men lite tröttsamt också. Tänk om jag blir jättearg på någon och vill gorma och skrika. Det går ju inte om vi har främmande. Då måste jag ju behärska mig. Undrar varför barnen vill ha kompisar jämt?.

Jag ska försöka blogga oftare. Det är ju så kul att sitta och skriva precis vad man tänker..

Tack och hej!

Ett litet mirkel kan till exempel vara att ett litet barn, som nästan kräkts av välling, plötsligt bestämmer sig för att äta välling. Visst funkar det med fil och flingor, visst funkar det med gröt och visst kan de små pluttisarna få snutta på sin mamma men nog är det skönt att kunna ge en flaska välling. Alla mina andra barn har ätit välling med glupande aptit och jag har (tyst för mig själv) undrat vad andra föräldrar gjort för fel när de inte lyckats ge sina barn välling. Nu med min sista lilla plutta har jag fått erfara att det där med välling inte alltid bara är bara. I alla fall så var jag bortrest förra helgen och lillan hade varit så gnällig att till slut köpte min man i ren förtvivlan ett paket med välling. Till hans stora förvåning åt hon. Ännu mer förvånad blev han när hon åt även kvällen efter. Nu konstaterar vi att hon äntligen är vällingslukare. Jag hade gett upp projektet så därför tackar jag min man från djupet av mitt hjärta att han provade igen. Baksidan av myntet: hon är inte riktigt lika sugen på att snutta längre; skönt, men även lite ledsamt. Jag antar att var sista gången för mig.

Det hade nog inte hjälpt så mycket med alvedon i alla fall. En benbit i foten hade gått av. T fick bandage om foten och kryckor som han antagligen behöver ca fyra veckor. Han hade nog rätt ont ändå!

Har precis insett att föräldraledigheten närmar sig sitt slut. Det känns som att jag kommer att slitas mitt itu när jag tänker på att min lilla Ella ska börja på dagis. Jag får gråten i halsen bara av att tänka på det. Träffade en kvinna på affären häromkvällen som berättade att det går ca 100 barn på förskolan här i Bjästa nu. Snacka om omställning för Ella. Här hemma får hon full uppmärksamhet. Så fort hon piper är det någon som hjälper henne. När hon börjar förskolan blir hon bara en i mängden, en av alla andra 100 barn som också går där. Okej, jag vet att de är indelade i olika avdelningar, fem stycken tror jag, med det spelar ingen roll för mig. När barnen är ute på gården så är det ju likt förbaskat hundra ungar som springer runt. Det finns ingenting som kan få mig att tro att någon ska kunna hålla koll på min lilla Ella i den röran. Jag har ju jobbat på förskolan så jag vet ju hur det är. Jag går inte på något bullshit om att alla barn syns. Nej, fy fan för att behöva lämna bort henne.

Nu har jag gjort det igen. T gjorde illa foten igår, stukade den trodde han själv...och jag. L lindade den efter konstens alla regler och sedan slappnade vi av. Strax efter tolv kom han ner och sa att han hade så ont att han inte kunde sova. Aha: smärtkänslig tänkte jag. "Här får du en Alvedon så ska du se att du somnar sedan."

För många år sedan väckte P mig mitt i natten för han hade så ont i ryggen. Jag, som är den ompysslande typen (not mitt i natten), hämtade genast en Alvedon så att han skulle kunna somna. På den tiden spelade Pelle fotboll och som alla vet finns det inte några idrottare som är så bra på att gnälla som just fotbollsspelare. Är det inte "onda knät" så är det "onda ryggen", för att inte tala om "onda axeln"... I alla fall så somnade inte P och till slut blev jag less och sade lite försiktigt (eller med ganska hårta ord) "Försök slappna av nu så ska du se att du somnar." Med dessa ord somnade jag. Någon timme senare vaknade jag av att ytterdörren slog igen. Till historien hör att vi vid just denna tidpunkt befann oss i den fasen i livet att vi "väntade hus". I väntan på detta hus bodde vi denna sommar hos mina svärföräldrar. Naturligtvis hade min käre P klivit upp och gått till mamma och pappa och berättat hur ont han hade. Mamma tvingade pappa att skjutsa in honom till akuten. Typiskt att mammor aldrig kan släppa taget om sina söner! Jag somnade lite surt om och vaknade sedan av en telefonsignal. Det var en sjuksköterska som ringde från sjukhuset och sa att P låg nedsövd på operationsbordet då det var en akut åkomma. P blev opererad och frisk men jag har fått höra några gånger sedan dess att man inte kan bota allt med Alvedon.

Jag har fler Alvedonhistorier att berätta men jag bjuder inte på fler idag. Nu undrar jag hur det är med T.

När han kom ner imorse såg foten inte alls bra ut. Jag har sett många stukade vrister (allihopa Linas i och för sig) och Tims såg inte som dessa. Nu ha P åkt in med honom till akuten. Vi får se vad som händer. Kanske är det ingenting, kanske är det något mer allvarligt än en stukad vrist, kanske blev han botad av min Alvedon.

Idag gick jag och lade mig med lillan. Vi sov i minst två timmar. Ändå är jag trött. Är det för att jag är i så dålig kondition som jag är så trött? Förmodligen... Har varit till Rayo och pysslat om honom. Jag vill verkligen ut och köra honom en dag i helgen. Det är så kul. Nu ska vi se en film innan vi somnar. Hoppas den är bra. God natt