Ny adress

Jag har blivit övertalad att byta bloggadress. Här är den nya:

http://mariewest.bloggplatsen.se/

Titta gärna in där och kolla hur det ser ut. Från och med nu kommer jag att hålla till där.

... fortsättning...

17.40 backar ut bilen ur garaget, tankar lite, skjutsar Tim till backen och åker in till stan
18.25 på plats på föräldramötet på Skyttis
19.48 hemma igen
20.08 välling till Ella, sitter med henne i knät framför TV ett tag, lägger henne i sängen,
21.07 Ella sover
21.09 Sätter på vatten för att koka ägg till maken
21.10 Tim och en polare dundrar in genom ytterdörren med ett brak, hoppas inte Ella vaknar, tack o lov; hon sover
21.11 loggar in på bloggen igen

Kvar ikväll:
Kolla äggen
Hämta maken i Docksta, åker om 16 min
kvällsfika med maken
somna framför TV:n

JAG FATTAR INTE ATT JAG HADE TID ATT JOBBA FÖRRUT!!!

Ibland känns det som att det är lite mycket...

Ikväll skall maken hämtas i Docksta vid 22.00. Han har varit borta drygt en vecka. Jag längtar efter en vuxen att dela hemmajobbet med. Dagen har sett ut som följer:
07.15 väckning av två barn som skulle till skolan
07.20 välling och myspys med lillan
---- lite paus där jag fick läsa tidningen och äta frukost
08.50 dags att påbörja packning till lillan inför stadsfärden
09.25 avfärd till stan
09.50 plocka upp Sanna på körskolan
10.20 möte på Ö-viks Praktiska med Sannas handledare
11.30 hemfärd, Sanna håller Ella vaken
12.00 fruktmellis till Ella och sedan hopp i säng
12.30 Ella sover och lite fritid till mig (somnar)
13.30 Ella vaknar, jag lägger mig med henne och hon slumrar en stund
13.45 Ella vill kliva upp
14.00 Tim och Ida kommer hem
14.15 Sanna kommer hem från hästen
14.30 Tim och Sanna är barnvakt och jag och Ida åker upp till Valle (ponnyn)
15.00 Lina ringer och påtalar vikten av att jag åker till hennes föräldramöte i stan
---- ut med hästen i skogen och en stund med mys och ro
16.30 Tim ringer och vill ha skjuts till backen
17.38 Jag inser att jag måste sluta skriva detta inlägg då det är dags att börja skutsa igen. Jag återkommer...

Vill inte

En lista på saker jag inte vill:

städa
laga mat
handla mat
gå på föräldramöten
städa
laga mat
vara utan pengar
betala räkningar
städa
tjata
vara trött
gå till tandläkaren
städa

Ja, listan kan göras längre men det vill jag inte.


Är jag en sämre människa...?

Haiti: Helt otroligt fruktansvärt det som hänt där. Antalet döda uppgår till ofattbara siffror. Såg det lilla barnet de hittat levande efter ett dygn. Hur mår det barnet psykiskt idag?

Så långt följde jag med i nyheterna sedan orkade inte jag mer. Jag mår jättedåligt att alla nyheter där människor far illa. Jag blir ledsen och vill bara gråta. Därför väljer jag att bara "flumma" på ytan. Jag vet alltså att fruktansvärda saker händer men jag orkar inte engagera mig i dessa katastrofer. Jag har fokus på att mina närmaste ska ha det bra och jag gör vad jag kan för att så många som möjligt i min närhet ska ha det bra. Är jag då en sämre människa eller är det ok att göra som jag gör? Jag tror det.

Jag har haft en underbar helg. Förutom att jag lekt taxichaffis, som vanligt, så har jag varit ut med hästen både lördag och söndag. När barnen var avlämnade här och där i kommunen (först P till tennis, sedan T till backen och till sist L till Sidensjö) kunde jag åka till stallet. Jag fick sällskap av Linda och Wilmer på lördagen. Det blev en stilla lunk i skogen. Superhärligt! På söndagen smet jag hemifrån tidigt innan barnen hann tigga om skjuts och var i stallen vid nio. Linda och Kristallen skulle köra intervaller och vi hängde med för att se om det piggade upp Kristallen. Rayo var jättepigg. Han älskar intervaller. Han fick inte dra på det han ville så det gick ganska lungt men det är så häftigt att känna hur han vill öka. Att jobba en häst som vill bli jobbar är bland det bästa jag vet.

Nu tror jag att jag måste ta tag i designen på bloggen. Folk kan ju tro att jag bara har två barn. Det finns faktiskt tre till som jag ska lägga till längst upp. Maken får inte vara med. Eller föresten: jag ska äta nu och sedan se på TV en stund. Designen får bli en annan dag :)

... och så blev vi inte miljonärer idag heller...

Är övertygad om att en dag kommer jag och maken att få 7 rätt på hästarna. Alltså, då räknar jag inte med alla gånger vi kommer att får 7 rätt med en utdelning under 100 000 kr. Någongång borde det vara vår tur att kamma hem storvinsten. Idag sket det sig. Ska man se det positivt innebär det väl i teorin att vi är närmare nu, eller...?

Imorse när jag skjutsade T till backen ringde S. Hon hade fått ett SMS med frågan om hon ville få sällskap ut med hästen idag. Hon nappade naturligtvis. Jag var på vippen att påpeka att det borde vara min tur att köra honom men jag gjorde det inte. Det är så kul att få sällskap när man är ute med häst.

. Det är inte alltid det fungerar med sällskap. Man vill vara säker på sin egen häst och man vill veta vad det är för häst man får i sällskap. Vår Rayo är rätt bra, han sköter sig bra nästan jämt, oavsett sällskap. Hur som helst: Det blir säkert min tur någongång oxå!.br />
Slarviga barn är rätt svåra att förstå sig på. Jag är rätt slavig själv men jag försöker fostra mina barn så de blir bättre än mig. Ta det här med garageporten. Vi har en sådan där motordriven sak med fjärrkontroll. Man trycker på en knapp så åker den upp. Man trycker på samma knapp stäng den. VARFÖR KAN INTE BARNEN STÄNGA GARAGET EFTER SIG? Vi har värme i garaget och jag blir vansinnig på dem när porten står öppen.

När vi kom hem från stugan sist så fungerade inte garageporten. Maken bröt sig in i garaget och fixade problemet. Något hade löst ut motordriften. En vecka senare fick vi veta att när vi var borta hade hyresvärden varit här för att skotta. Garageporten stod då öppen och han gick in och löste ut motorn för att stänga den. Kan tänka mig att han tänkte en och annan tanke om oss hyresgäster då. Hur som helst: Vi vet med säkerhet att porten var stäng när vi åkte.

Imorse kom hyresvärden pappa in och ville stänga garaget. Det stod öppet igen!!! Han hade öppnat sin port och åkte upp till oss för att kolla om hans öppnare även öppnar vår port. Mysteriet löst: mina barn är inte fullt så slarviga som jag trott, grannens kontroll styr även vår port :) SORRY KIDS!

Nu ska jag diska (för vilken gång i ordningen idag?) medan maken snarkar vidare på soffan.

Nyårlöften - ett nödvändigt ont

1: ska ner till 72 kg före midsommar 2: ska efter det aldrig mer gå upp i vikt 3: ska aldrig mer upprepa detta nyårslöfte (som jag gjort sista tio åren) Önska mig lycka till!

Kokosbollar, hönor och hästskor

Idag åkte jag och besökte min tupp Junior och hans höna Frun. De såg ut att trivas alldeles utmärkt i gården där de bor tillsammans med några andra tuppar av rasen Hedemora. Junior och frun är också Hedemora. Jag har fotat dem och hoppas kunna få ut en bild på dem lite senare.

Jag fick akutringa min hovslagare i helgen. Via SMS kom vi överens om att hon skulle slå i några sömmar som lossnat. Hoven var för trasig för att jag ska våga slå i dem. Man måste nog gå rätt högt. I alla fall så hade jag precis fått klart med hovslagaren när jag fick SMS från Linda (som vi hyr stall av). Nu hade han naturligtvis tappat skon och den stod inte att finna. Jag åkte upp och letade även jag men ingen sko kunde jag finna. Nu har Sanna åkt upp och om någon kan hitta skor så är det hon.

För några somrar sedan hade vi sommarhäst som vi hyrt från ridskolan. Sista veckan tappade hästen en sko. Jag och maken letade i hagen flera gånger men hittade den inte. Vi skickade då ut gårdens alla barn i hagen. Det var säkert 5-8 barn som hjälptes åt. Vem hittade skon? Jo, Sanna! Jag hoppas på samma tur idag. Känns bra om jag inte behöver be hovslagaren smida en ny sko. Hon hinner kanske inte. Vi får se hur det blir.

Sonen har tagit hem miljoner kokosbollar (eller hur många var det?). Han och en kompis har varit duktiga och sålt dem utanför vår lokala Supermarket. Ikväll ska de iväg igen och sälja dem. Tillverkaren sa att de är supergoda i flera veckor om man förvarar dem svalt. Vi har haft dem kylda hela tiden men idag kände jag att jag var tvungen att göra en kvalitetskontroll. Skulle jag aldrig gjort. Tyvärr var de fortfarande supergoda så jag har satt i mig tre stycken nu. Känner mig stinn och lätt illamående.

Just nu när jag funderar på hur jag ska avsluta tittar jag ut genom fönstret och ser att DET SNÖAR! Hurra!!!


"Det var något Europa VM, tror jag."

Sonen har varit i Tärnaby på träningsläger. Han åker snowboard och hade sett fram emot lägret en tid eftersom vi inte har snö i backen här i Bjästa. Det blev första åket på snö den här säsongen. Jag pratade med honom på telefon både på fredagkväll och lördagkväll. Han lät rätt trött.

Vid tretiden idag på eftermiddagen påbörjades deras resa hem. Han kom hem vid nio och var rätt trött. Jag och maken ville veta hur han haft det och ställde tusen frågor. Han svarade artigt på dem allihopa. Sedan berättade han att det skulle ev skulle bli ett läger i Norge i januari. I nästa andetag berättade han att det skulle blir någonting på Nya Zeeland också. "Jaha," sade maken, "vad ska det vara där då?" Sonen svarade: "Det var något Europa VM, tror jag."

Jag tycker att det var så gulligt sagt av honom. Han hörde nog inte själv vad han sa. Min gissning är att han var jättetrött. Han sover nu i alla fall.

Maken sitter på bussen till Stockholm nu. Sista resan före jul. Det känns bra. I morgon ska jag hälsa på Junior och Frun. De bor i Mjäla nu. Jag har sparat ägg och bröd hela hösten. Hoppas de blir glada.




Igår bakade vi tunnbröd

Vi var ett gäng som träffades i bagarstugan borta vi hembygdsgården och så bakade vi hela dagen. Två stöpor på fem liter vardera lyckades vi baka ut. Det flöt på otroligt bra hela dagen. När barnen kom fick det prova och de var superduktiga. En lyckad dag!

I morgon blir det julmarknad på Arken och leverpastej hos mor och far. Det känns verkligen att vi närmar oss jul med stormsteg. Ida ska sjunga med kören i kyrkan imorgon. Alltid mysigt att lyssna när barnen sjunger.

Nu väntar jag bara på att finalplatserna i Idol ska blir klara och sedan kryper jag i säng. God natt

Tomten på kickoff

Det sägs att tomten hade kickoff i söndags när det var första advent. Tomtemor och alla nissar var bjudna. När vi vanliga människor tänker på kickoff har vi en bild av att man gör något som bryter mot de vardagliga rutinerna och gör något som är extra roligt. När tomten och hans anställda gör det allra roligaste som de vet, då tillverkar de julklappar till alla snälla barn. Så även när de har kickoff. För att göra det lite extra festligt jobbade de längre än vanligt.

Jag tycker att vi vanliga människor borde ta lärdom av detta. Hitta glädjen i det du gör varje dag och njut av att ha ett arbete där du behövs.

Hatar bilar

För drygt ett år sedan var jag med om en bilolycka. Jättetråkigt men det slutade bra för alla inblandade. Vad som hände var att jag och Ida hade varit hos vår häst, som då stod i Näske, och på vägen hem kom två hästar utrusande på vägen framför oss. Jag blånitade och den första hästen hann springa över vägen framför oss men den andra hästen sprang rakt in i bilen från sidan. Bilen och hästen blev rätt illa tilltygade. Hästen fick djupa sår och blev skev i skelettet men ägarna har behandlat hästen efter konstens alla regler och han är nu bara något provlopp borta från att kvalas in. Det gick alltså efter omständigheterna väldigt bra för hästen.

Bilen såg inte så kul ut efter olyckan. Vi lämnade in den och efter 9 (!!!) veckor fick vi tillbaka den. Självrisken var rätt hög men vi hade hyrbilsersättning så den klarade vi rätt bra. Det kostade oss alltså en slant men vi fick tillbaka vår bil.

Så långt var allt bra. Problemen började i våras när vi upptäckte att bilen tog in vatten. Jag (med tummen mitt i handen) och min käre make (med två tummar mitt i handen) försökte lokalisera problemet. Som väntat misslyckades vi totalt. Vi hade då börjat fundera på om det var något som var fel sedan olyckan. När hösten kom och bilen skulle in på service bad vi om hjälp. Verkstaden hittade då felet. Mycket riktigt så hade de missat att sätta tillbaka en fuktspärr som skall finnas i dörren. Det åtgärdades och vi behövde inte betala något. Äntligen en torr bil... tilld det började regna... Återigen var det gummistövlar som gällde när man skulle köra bilen. Jag kontaktade verkstaden igen som nu tyckte att bilskadeservice fick ta på sig ansvaret. Det gjorde dom under protest och bilen lämnades in igen. Äntligen hittade dom felet. Det var dräneringen fram som var alldeles igentäppt av skräp. Lite mystiskt tyckte jag då det faktiskt var en av de få saker som jag och min man tycktes ha kollat att det fungerade. I alla fall: det åtgärdades, fakturan betalades och vi hade återigen en torr bil... tills det började regna igen...

Där står jag nu. En blöt bil som är lagad två gånger enligt auktoriserade verkstäder. Jag och min man kan inte ett skit om bilar. Det enda vi kan göra är att lämna in den, betala fakturor och tacka för hjälpen. På tisdag ska jag lämna in den för tredje gången för samma fel. Jag börjar bli lite förbannad nu kan jag erkänna men vad hjälper det. Jag kan ju inte laga bilen själv i alla fall.

Ja, nu mår jag bättre när jag fått skriva av mig lite frustration. Hoppas de kan fixa bilen på tisdag...igen...

Ps. Har bakat lussebullar. I och för sig efter påtryckning och stor hjälp av mina barn men ändå...

Snart dax för lussebullar

Nu borde man planera när lussebullarna ska bakas och när det är dax för pepparkakor. Varför kan jag inte vara lite smart nu och lägga upp en plan så jag har gott om tid och slipper stressa längre fram?

Hästen har fått hosta. Ingen feber och hur pigg som helst. Har han en allergi? Sitter det något i halsen? Eller...? Hur som helst har han vilat en vecka och nu ska vi prova rida honom igen. Förhoppningsvis lossnar det som irriterar honom. Annars blir det veterinären! Jättekul så här inför julen. Håll tummarna för oss.

Skjutsade maken till bussen imorse. Mina två äldsta tjejer följde med för vi hade bestämt att vi skulle äta frukost på Lundbergs. Jag strular alltid med min plånbok och därför garderade jag mig och tog med båda handväskorna för att vara säker på att få med mig pengar. Tur att döttrarna är stadda vid kassa då jag denna gång lyckats lägga plånboken i skötväskan som var kvar hemma. Nu ska jag föra över pengar till dotterns konto eftersom hon fick lov att lägga ut. Det var mysigt med frukost med tjejerna i alla fall.

Ha en bra dag.

TGIF eller hur man nu förkortar

Som jag skrivit tidigare så har det inte någon betydelse för mig om det är fredag eller någon annan dag, men ändå så har det betydelse. Det är som att livet blir lättare för många människor i min omgivning på fredagarna och då är det klart att det blir lättare även för mig.

Jag var på jobbet idag. De hade hemkunskap och bakade sockerkaka. Som vanligt när man har hemkunskap är det ganska stojigt och roligt. Det var kul att känna på den positiva atmosfären som många gånger finns i skolan men som det sällan skrivs om. Jag kan erkänna att jag har ett kraftigt inre motstånd mot att hälsa på i skolan. Det är som att verkligheten blir mer påtaglig då. Jag har det så bra i min lilla låtsasvärld där jag alltid är hemmafru och bullmamma. Jag vill inte tillbaka till verkligheten. Jag vill vara hemmamamma i all evärderlig tid!

I alla fall så upptäckte jag återigen att när jag väl är på jobbet så längtar jag tillbaka. Jag saknar eleverna som är lite tuffa och ska skämta, jag saknar kollegorna och samhörigheten och jag längtar efter att få längta till fredag.

Så nu önskar jag alla en trevlig helg

Hur många Tjurföreningar finns det i Sverige?

Jag är medlem i Flyggsjö Tjurförening. Det är lite coolt tycker jag. Jag måste kolla upp hur många tjurföreningar som det finns i Sverige. Vi ska snart fixa en hemsida där vi skriver lite historik och dyl. Jag återkommer om det.

I alla fall så var det möte igårkväll. Jag fick en låda med torkade trattkantareller och jag är så lycklig. Varje gång jag köper kantareller på affären blir jag så besviken. De smakar ingenting. Det måste vara något fel på dem. Nu ska jag inte köpa kantreller på hela vintern för nu har jag torkade trattisar så det räcker.

Nej, nu ska jag göra en sökning på tjurförening.

Sitter och trixar

Jösses vad kul det är att leka med bloggen. Nu har jag lagt in nya färger och jag är supernöjd. Headerbilden längst upp ska jag ändra. Den är ännu så länge bara en testbild.

Jag har även lärt mig hur jag lägger in filmer från Youtube. Min stallhyresvärd inspirerade mig. Hennes blogg hittar ni bland mina länkar. Hon heter Calissendorf. Min första video har jag "snott" från henne. Kolla in samarbetet! Titta och njut.




Ser fram emot en ny dag

För första gången har min lilla I sovit över hos en kompis hela natten. Hon är en tuff tjej men det här med att sova över har varit lite jobbigt. Hon har sovit hos kompisar förut men då har alltid någon av syskonen varit med. Den här gången klarade hon det själv.

Senare idag ska S till travskolan för att hjälpa till på ett barnkalas. Det tar några timmar och då vill hon att jag ska motionera Rayo. Det borde jag verkligen göra men det kan bli svårt. Jag har lite andra aktiviteter som borde klaras av också.

Det var superkul häromdagen när jag körde Rayo tillsammans med en kompis. Hon har en häst som hon tränar för start. Vi körde en runda på mon i makligt tempo och sista biten på raktsträckan fick de springa på lite. Det gick ganska fort men vi maxade inte. Sedan fick jag SMS med data på träningsrundan. Vi var ute i 40 min och sträckan var precis 1 mil. Sista sträckan där vi lät dem öka lite var vi nere på tiden 1,30 - 1.25. Lite kul att vår gamla häst fortfarande kan springa på i lite tempo. Skulle vara kul att se vad han kan om vi tränar målmedvetet.

Ska byta på lillan. Nu får dagen börja...

Fredagkväll

Nattar pluttan medan P tittar på Idol. Sonen har komit hem från stan och ska på Gårn en sväng. L med vänner ska hämtas vid tolv. När pluttan somnar ska jag krypa ner i soffan.

I förkylningstider....

Förra veckan var fyra av mina fem barn förkylda. När jag jobbade så var sjuka barn en mardröm. Vilken ångest innan jag och min man kommit överens om vem som skulle vara hemma. Nu när jag är mammaledig spelar det ingen roll om de är sjuka eller inte. Jag är hemma i vilket fall.

Igår red jag ut med min häst för första gången sedan han kom hem till Bjästa. Jag har kört honom någon gång och ridit lektion en gång i höst men inte ridit ut i skogen. Det var så underbart mysigt att jag finner inte ord för det. Att jag inte gör det oftare! Hmmm? Kan det bero på att jag inte riktigt unnar mig det? Jag tycker att det känns ego att mannen först ska jobba hela dagen och sedan måste han vara barnvakt (om man nu kan vara barnvakt åt sitt eget barn!?). I vilket fall är han rätt trött när han kommer hem och då vill jag inte lämna huset åt honom och åka iväg själv ett par timmar. Jag ska fråga äldsta fler gånger om hon kan ta lillan så jag får rida mer.

Nu är mannen i Stockholm och huset börjar så sakteliga fyllas med barn i olika åldrar. Nyss var det åtta barn och ungdomar i huset. Rätt kul faktiskt, men lite tröttsamt också. Tänk om jag blir jättearg på någon och vill gorma och skrika. Det går ju inte om vi har främmande. Då måste jag ju behärska mig. Undrar varför barnen vill ha kompisar jämt?.

Jag ska försöka blogga oftare. Det är ju så kul att sitta och skriva precis vad man tänker..

Tack och hej!

Även små mirakel är mirakel

Ett litet mirkel kan till exempel vara att ett litet barn, som nästan kräkts av välling, plötsligt bestämmer sig för att äta välling. Visst funkar det med fil och flingor, visst funkar det med gröt och visst kan de små pluttisarna få snutta på sin mamma men nog är det skönt att kunna ge en flaska välling. Alla mina andra barn har ätit välling med glupande aptit och jag har (tyst för mig själv) undrat vad andra föräldrar gjort för fel när de inte lyckats ge sina barn välling. Nu med min sista lilla plutta har jag fått erfara att det där med välling inte alltid bara är bara. I alla fall så var jag bortrest förra helgen och lillan hade varit så gnällig att till slut köpte min man i ren förtvivlan ett paket med välling. Till hans stora förvåning åt hon. Ännu mer förvånad blev han när hon åt även kvällen efter. Nu konstaterar vi att hon äntligen är vällingslukare. Jag hade gett upp projektet så därför tackar jag min man från djupet av mitt hjärta att han provade igen. Baksidan av myntet: hon är inte riktigt lika sugen på att snutta längre; skönt, men även lite ledsamt. Jag antar att var sista gången för mig.

Tidigare inlägg
RSS 2.0