Alvedonmamman
Nu har jag gjort det igen. T gjorde illa foten igår, stukade den trodde han själv...och jag. L lindade den efter konstens alla regler och sedan slappnade vi av. Strax efter tolv kom han ner och sa att han hade så ont att han inte kunde sova. Aha: smärtkänslig tänkte jag. "Här får du en Alvedon så ska du se att du somnar sedan."
För många år sedan väckte P mig mitt i natten för han hade så ont i ryggen. Jag, som är den ompysslande typen (not mitt i natten), hämtade genast en Alvedon så att han skulle kunna somna. På den tiden spelade Pelle fotboll och som alla vet finns det inte några idrottare som är så bra på att gnälla som just fotbollsspelare. Är det inte "onda knät" så är det "onda ryggen", för att inte tala om "onda axeln"... I alla fall så somnade inte P och till slut blev jag less och sade lite försiktigt (eller med ganska hårta ord) "Försök slappna av nu så ska du se att du somnar." Med dessa ord somnade jag. Någon timme senare vaknade jag av att ytterdörren slog igen. Till historien hör att vi vid just denna tidpunkt befann oss i den fasen i livet att vi "väntade hus". I väntan på detta hus bodde vi denna sommar hos mina svärföräldrar. Naturligtvis hade min käre P klivit upp och gått till mamma och pappa och berättat hur ont han hade. Mamma tvingade pappa att skjutsa in honom till akuten. Typiskt att mammor aldrig kan släppa taget om sina söner! Jag somnade lite surt om och vaknade sedan av en telefonsignal. Det var en sjuksköterska som ringde från sjukhuset och sa att P låg nedsövd på operationsbordet då det var en akut åkomma. P blev opererad och frisk men jag har fått höra några gånger sedan dess att man inte kan bota allt med Alvedon.
Jag har fler Alvedonhistorier att berätta men jag bjuder inte på fler idag. Nu undrar jag hur det är med T.
När han kom ner imorse såg foten inte alls bra ut. Jag har sett många stukade vrister (allihopa Linas i och för sig) och Tims såg inte som dessa. Nu ha P åkt in med honom till akuten. Vi får se vad som händer. Kanske är det ingenting, kanske är det något mer allvarligt än en stukad vrist, kanske blev han botad av min Alvedon.
För många år sedan väckte P mig mitt i natten för han hade så ont i ryggen. Jag, som är den ompysslande typen (not mitt i natten), hämtade genast en Alvedon så att han skulle kunna somna. På den tiden spelade Pelle fotboll och som alla vet finns det inte några idrottare som är så bra på att gnälla som just fotbollsspelare. Är det inte "onda knät" så är det "onda ryggen", för att inte tala om "onda axeln"... I alla fall så somnade inte P och till slut blev jag less och sade lite försiktigt (eller med ganska hårta ord) "Försök slappna av nu så ska du se att du somnar." Med dessa ord somnade jag. Någon timme senare vaknade jag av att ytterdörren slog igen. Till historien hör att vi vid just denna tidpunkt befann oss i den fasen i livet att vi "väntade hus". I väntan på detta hus bodde vi denna sommar hos mina svärföräldrar. Naturligtvis hade min käre P klivit upp och gått till mamma och pappa och berättat hur ont han hade. Mamma tvingade pappa att skjutsa in honom till akuten. Typiskt att mammor aldrig kan släppa taget om sina söner! Jag somnade lite surt om och vaknade sedan av en telefonsignal. Det var en sjuksköterska som ringde från sjukhuset och sa att P låg nedsövd på operationsbordet då det var en akut åkomma. P blev opererad och frisk men jag har fått höra några gånger sedan dess att man inte kan bota allt med Alvedon.
Jag har fler Alvedonhistorier att berätta men jag bjuder inte på fler idag. Nu undrar jag hur det är med T.
När han kom ner imorse såg foten inte alls bra ut. Jag har sett många stukade vrister (allihopa Linas i och för sig) och Tims såg inte som dessa. Nu ha P åkt in med honom till akuten. Vi får se vad som händer. Kanske är det ingenting, kanske är det något mer allvarligt än en stukad vrist, kanske blev han botad av min Alvedon.
Kommentarer
Trackback
