MamaMi

Ett litet mirkel kan till exempel vara att ett litet barn, som nästan kräkts av välling, plötsligt bestämmer sig för att äta välling. Visst funkar det med fil och flingor, visst funkar det med gröt och visst kan de små pluttisarna få snutta på sin mamma men nog är det skönt att kunna ge en flaska välling. Alla mina andra barn har ätit välling med glupande aptit och jag har (tyst för mig själv) undrat vad andra föräldrar gjort för fel när de inte lyckats ge sina barn välling. Nu med min sista lilla plutta har jag fått erfara att det där med välling inte alltid bara är bara. I alla fall så var jag bortrest förra helgen och lillan hade varit så gnällig att till slut köpte min man i ren förtvivlan ett paket med välling. Till hans stora förvåning åt hon. Ännu mer förvånad blev han när hon åt även kvällen efter. Nu konstaterar vi att hon äntligen är vällingslukare. Jag hade gett upp projektet så därför tackar jag min man från djupet av mitt hjärta att han provade igen. Baksidan av myntet: hon är inte riktigt lika sugen på att snutta längre; skönt, men även lite ledsamt. Jag antar att var sista gången för mig.