MamaMi

Förra veckan var fyra av mina fem barn förkylda. När jag jobbade så var sjuka barn en mardröm. Vilken ångest innan jag och min man kommit överens om vem som skulle vara hemma. Nu när jag är mammaledig spelar det ingen roll om de är sjuka eller inte. Jag är hemma i vilket fall.

Igår red jag ut med min häst för första gången sedan han kom hem till Bjästa. Jag har kört honom någon gång och ridit lektion en gång i höst men inte ridit ut i skogen. Det var så underbart mysigt att jag finner inte ord för det. Att jag inte gör det oftare! Hmmm? Kan det bero på att jag inte riktigt unnar mig det? Jag tycker att det känns ego att mannen först ska jobba hela dagen och sedan måste han vara barnvakt (om man nu kan vara barnvakt åt sitt eget barn!?). I vilket fall är han rätt trött när han kommer hem och då vill jag inte lämna huset åt honom och åka iväg själv ett par timmar. Jag ska fråga äldsta fler gånger om hon kan ta lillan så jag får rida mer.

Nu är mannen i Stockholm och huset börjar så sakteliga fyllas med barn i olika åldrar. Nyss var det åtta barn och ungdomar i huset. Rätt kul faktiskt, men lite tröttsamt också. Tänk om jag blir jättearg på någon och vill gorma och skrika. Det går ju inte om vi har främmande. Då måste jag ju behärska mig. Undrar varför barnen vill ha kompisar jämt?.

Jag ska försöka blogga oftare. Det är ju så kul att sitta och skriva precis vad man tänker..

Tack och hej!