MamaMi

Det hade nog inte hjälpt så mycket med alvedon i alla fall. En benbit i foten hade gått av. T fick bandage om foten och kryckor som han antagligen behöver ca fyra veckor. Han hade nog rätt ont ändå!

Har precis insett att föräldraledigheten närmar sig sitt slut. Det känns som att jag kommer att slitas mitt itu när jag tänker på att min lilla Ella ska börja på dagis. Jag får gråten i halsen bara av att tänka på det. Träffade en kvinna på affären häromkvällen som berättade att det går ca 100 barn på förskolan här i Bjästa nu. Snacka om omställning för Ella. Här hemma får hon full uppmärksamhet. Så fort hon piper är det någon som hjälper henne. När hon börjar förskolan blir hon bara en i mängden, en av alla andra 100 barn som också går där. Okej, jag vet att de är indelade i olika avdelningar, fem stycken tror jag, med det spelar ingen roll för mig. När barnen är ute på gården så är det ju likt förbaskat hundra ungar som springer runt. Det finns ingenting som kan få mig att tro att någon ska kunna hålla koll på min lilla Ella i den röran. Jag har ju jobbat på förskolan så jag vet ju hur det är. Jag går inte på något bullshit om att alla barn syns. Nej, fy fan för att behöva lämna bort henne.

Nu har jag gjort det igen. T gjorde illa foten igår, stukade den trodde han själv...och jag. L lindade den efter konstens alla regler och sedan slappnade vi av. Strax efter tolv kom han ner och sa att han hade så ont att han inte kunde sova. Aha: smärtkänslig tänkte jag. "Här får du en Alvedon så ska du se att du somnar sedan."

För många år sedan väckte P mig mitt i natten för han hade så ont i ryggen. Jag, som är den ompysslande typen (not mitt i natten), hämtade genast en Alvedon så att han skulle kunna somna. På den tiden spelade Pelle fotboll och som alla vet finns det inte några idrottare som är så bra på att gnälla som just fotbollsspelare. Är det inte "onda knät" så är det "onda ryggen", för att inte tala om "onda axeln"... I alla fall så somnade inte P och till slut blev jag less och sade lite försiktigt (eller med ganska hårta ord) "Försök slappna av nu så ska du se att du somnar." Med dessa ord somnade jag. Någon timme senare vaknade jag av att ytterdörren slog igen. Till historien hör att vi vid just denna tidpunkt befann oss i den fasen i livet att vi "väntade hus". I väntan på detta hus bodde vi denna sommar hos mina svärföräldrar. Naturligtvis hade min käre P klivit upp och gått till mamma och pappa och berättat hur ont han hade. Mamma tvingade pappa att skjutsa in honom till akuten. Typiskt att mammor aldrig kan släppa taget om sina söner! Jag somnade lite surt om och vaknade sedan av en telefonsignal. Det var en sjuksköterska som ringde från sjukhuset och sa att P låg nedsövd på operationsbordet då det var en akut åkomma. P blev opererad och frisk men jag har fått höra några gånger sedan dess att man inte kan bota allt med Alvedon.

Jag har fler Alvedonhistorier att berätta men jag bjuder inte på fler idag. Nu undrar jag hur det är med T.

När han kom ner imorse såg foten inte alls bra ut. Jag har sett många stukade vrister (allihopa Linas i och för sig) och Tims såg inte som dessa. Nu ha P åkt in med honom till akuten. Vi får se vad som händer. Kanske är det ingenting, kanske är det något mer allvarligt än en stukad vrist, kanske blev han botad av min Alvedon.

Idag gick jag och lade mig med lillan. Vi sov i minst två timmar. Ändå är jag trött. Är det för att jag är i så dålig kondition som jag är så trött? Förmodligen... Har varit till Rayo och pysslat om honom. Jag vill verkligen ut och köra honom en dag i helgen. Det är så kul. Nu ska vi se en film innan vi somnar. Hoppas den är bra. God natt

Ligger i sängen med min telefon och läser några bloggar som jag har lite halvkoll på. Får för mig att jag ska kolla om denna blogg fortfarande fungerar. Det gör den. Ska sova snart så det blir inget långt inlägg. Kanske imorgon

Jag har varit hemma i flera månader nu. Varje dag har jag tänkt att imorgon ska jag skaffa mig lite bättre rutiner. En vanlig dag för mig börjar med att jag skickar iväg de stora barnen till skolan. Sedan äter jag frukost (om jag inte åt med barnen) och läser tidningen. Allt tråkigt om krig och politik hoppar jag över men jag läser gärna om bygdens hjälte: Foppa. När det är avklarat är lillan trött och jag lägger henne i sängen. Medan jag väntar på att hon ska somna sätter jag mig framför TV:n. Lillan somnar oftast utan att jag behöver titta till henne och efter 20 min framför TV:n så somnar oftast jag också. Jag vaknar efter 1-2 timmar när lillan ropar och vill ha mat. Jag värmer hennes mat, kokar potatis ibland, och 40 minuter senare så har hon ätit och fått en ren blöja. Då ringer jag svärmor, om hon inte ringt mig redan, och så går vi ner till henne och dricker kaffe. Svärmor surrar om sina gamla vänner och allt kul dom hade, samma historier gång på gång. Jag lyssnar. När lillan blir trött igen är det dags att gå hem. Hon somnar i vagnen och får sova ute. Nu är klockan så mycket att om jag ska sitta något vid datorn måste det ske nu. Någon kvart/kvartar senare så kommer första barnet hem från skolan och min egen dag är slut.

Jag försöker prata med barnen om hur skoldagen varit och om det hänt något nytt. Jag försöker se till att de tar lite fika. Jag försöker vara en mysig bullmamma en stund. Sedan är det dags att börja med middagen. Sedan kommer mannen hem. Sedan börjar skjutsningen till höger och vänster.

Som ni märker har jag fullt upp hela dagarna. Detta utan att faktiskt göra något vettigt.
Just idag valde jag att sätta mig vid datorn istället för vid TV:n när lillan somnade. Jag skulle kunna göra något vettigt istället men...   ... Det får bli imorgon :D

Jag är som sagt hemma med mitt femte barn nu. När de andra barnen skulle börja äta vanlig mat köpte jag mat på burk. Det här gången får lillan mest hemlagad mat. Det som är märkligt är att jag känner mig så duktig som ger henne hemlagat istället för köpt mat. På vilket sätt är jag en bättre mamma nu bara för att jag lagar hennes mat?

Hämtade posten och fick en reakatalog från Ellos. På prov satte jag mig ner och shoppade lite. Utan att tveka allt för mycket så fyllde jag hela orderfältet som följde med. Gjorde en överslagsräkning och var uppe runt 2000 kronor. Packade ihop eländet och satte mig vid datorn istället.

Någon som läser detta skrattar och tänker:  "2000 kronor, vad tvekar hon för, släng iväg beställningen". Någon annan tänker: "Ellos, aldrig att jag skulle ens titta i den katalogen". En tredje kanske känner igen sig i mig och mitt agerande.

Jag vill ha nya kläder, jag vill gå till frissan och jag vill ha nya glasögon.  

Just nu prioriterar vi att jag ska kunna vara hemma med lillan. Då måste mitt shoppande stå tillbaka. Jag har inte råd nu. Men jag blir så frestad när jag läser i era bloggar och när det kommer hem kataloger med posten. Då vill jag också ha en massa saker.

Egentligen ska jag inte klaga för i dagsläget har vi fortfarande råd att behålla min häst. Jag trodde inte att det skulle gå men på något sätt har vi fixat det. Sonen har årskort i backen och dotterns spelaravgift till innebandyn är också betald. Vi lever inte på direkt marginalen men jag är bara så less att inte ha råd att bara släppa loss och köpa och handla och shoppa.

Min pappa frågade mig en gång vad jag skulle göra om jag fick 500 000 kronor. Jag svarade att jag skulle anställa en hushållerska. Han tittade på mig med en ogillande blick och sa att om han var jag så skulle han betala av lånen istället. När det här hände hade jag precis avslutat mina studier och börjat jobba heltid som lärare. Jag hade svårt att hinna med familjen, jobbet och hemmet. En hushållerska kändes då som enda räddningen. Nu, ett antal år senare, inser jag hur dumt jag svarat på frågan. Det är klart att man ska betala av lånen! Tänk om vi hade varit av med alla månadsavbetalningar som vi har. Tre fjärdedelar av våra månatliga utgifter är avbetalningar till höger och vänster. Känns som att vi kunnat leva i värsta lyxen om vi sluppit dem. Vi kanske till och med hade haft råd med en hushållerska.

Jag har funderat en del på vad som kan vara värt att skriva om här i bloggen. Ett tag skrev jag vardagliga saker och sedan försökte jag mig på ett djupare inlägg. Jag vill ha ett innehåll i bloggen som är värt att läsa samtidigt som den inte ska vara för tung. Hur hittar man rätt?

Nu har det snöat i tre dagar. Måste ha kommit minst 30-40 cm härlig pudersnö som lägger sig som bomull på marken. Jag har varit ut en sväng med bilen och det var inte kul. Snörök efter E4 som gjorde att jag nästan inget såg. Ska ut en sväng till för att hämta dottern i stan. Känns inte kul för nu har det blivit mörkt också.

Kom i alla fall att tänka på ett snöovädet som var för ganska många år sedan. 15 år Det måste vara nästan 15 år sedan.  Vi var i stugan och där ute i obygdenföljs snöoväder och stömavbrott garanterat. Så även denna gång. Efter några timmars snöfall så försvann strömmenGrejen var att vi skulle fira något, kommer inte ihåg vad nu, och min familj och min far hade åkt i förväg och vi väntade på min mor som jobbade sent.  Äldsta dottern var ca 3 år oc h hon längtade efter sin mormor. När strömmen försvann blev hon orolig för mormors skull och undrade hur hon skulle se något. Vi lugnade henne och sa att mormor vet ju att vi är i stugan så det skulle ordna sig. Vi satt med tända ljus i värmen från köksspisen och hade det mysigt. Dottern fortsatte dock att oroa sig för mormor. När så mormors bil äntligen svängde av från landsvägen upp mot stugan riktigt såg man hur lättad dottern blev. Hennes spontana utrop blev: Men mormor har ju lysen på bilen.

När jag då äntligen förstod hur dottern hade funderat insåg jag den barnsliga logiken. Strömavbrott betyder ju att man inget lyse har. Den här gången blev det uppenbart hur hon hade funderat. Hur många andra gånger har inte hon, eller andra barn, suttit med sina funderingar och kanske oroat sig men inte lyckats få de vuxna att förstå?

I måndags åkte mannen och jag till Stockholm. Han skulle jobba och jag och lillan följde med som sällskap. Hon är helt otrolig. Tågresan tog drygt fyra timmar och hon skrek inte på hela resan. Gick lika bra på vägen hem.

Då började jag fundera på det är med att resa med barn. jag och min man har alltid rest mycket. När vi fick vår första dotter bodde svågern i England. Närmare bestämt i Cheltenham. Det är en otroligt vacker stad och vi åkte dit flera gånger med dottern innan hon ens fyllt ett år. Sedan kom dotter nummer två och samma sak då. Vi hälsade på honom flera gånger. På flyget fick de små presenter från flygbolaget. Vi reser alltid med SAS och de har små pyssel som barnen får så de kan roa sig. Jag kan aldrig minnas att det var några svårigheter med flickorna under resan.

När ena tjejen var 3,5 år och den andra 2,5 år åkte vi till Los Angeles för att hälsa på svägerskan. Det var ganska lång resa och ganska många timmar på flyget.  Flygrutten hem var jobbig. Vi åkte från LA, via Seattle, via Köpenhamn, via Arlanda och slutligen Gideå. Mellan Köpenhamn och Arlanda hamnade jag och ena dottern bredvid en svensk man som berättade att han suttit bakom oss från Seattle. Han sa att han flög mycket och hade aldrig varit med om att två barn varit så lugna och harmoniska en hel Atlantflygning.

Nu låter det som att jag skryter men jag menar inte så. Eller, lite mallig är jag väl men det är inte det som är poängen. Min fundering är: Vad är det som gör skillnaden för barnen när man reser?

Ofta när vi rest, med eller utan barn, har jag slagts av hur skitjobbiga ungar kan vara när man reser. Som när vi åkte från Stockholm nu. Min lilla var hur lugn som helst, detta trots att tre andra ungar i samma vagn skrek mer eller mindre hela vägen. Jag undrar vad föräldrarna till dessa barn tänkte. Vad gjorde dom för att göra resan roligare för sina barn? Jag menar, man kanske får släppa på sina principer för att resan ska bli lite mer av ett event. Barnen har ju inte bett om att få sitta stilla i fyra timmar! Det är vi vuxna som drar våra barn kors och tvärs genom landet och då tycker jag att vi får anstränga oss lite för att underlätta för barnen. Även om det inte är fikadax kanske man kan ge dem en bulle, även om det inte är lördag kanske man kan köpa en godis i Bistron, även om man är trött själv kanske man kan leka en lek som roar barnen en stund!

Gör inte som vi gjorde en gång bara. Vi hade då fyra barn och de hade haft godisuppehåll i ett år. Dagen innan resan fick de sin belöning: en slant och en rejäl godispåse var att ha med på resan. Gissa vad sockret gjorde med våra barn på resan?! Vi hade fyra barn i taket i fyra timmar. Det var enda gången som jag kan minnas att det varit jobbigt och jag vet att det var helt och hållet vi vuxnas fel.

Han har varit på resa i veckan så han fick sova ut. Väckte honom 10.40 för vi hade bestämt att vi skulle ut och äta lunch. Tyckte han skulle få kaffe först. Det blev i alla fall en otroligt läcker lunch med fläskfile, sås och potatis.

Jag har saknat våra fredagsluncher. Ifjol jobbade mannen 80 % och varje fredag hämtade han mig på jobbet och så for vi iväg och åt lunch. För det mesta åt vi på vägkrogen men ibland, om det var fint väder, packade han matsäck och så åt vi nere vid ån. Hur mysigt som helst. I är när jag är mammaledig blir det inte lika lätt. Han jobbar i stan så det blir en bit för mig att åka. Men nu har vi bestämt att jag ska åka in på fredagarna och så gör vi samma sak fast tvärtom.

Nu är det lördagmorgon och mannen har åkt in med innebandydottern till stan. Hon ska till Skellefteå och spela något SM av något slag. Har inte riktigt koll. Det tar nästan en timme fram och tillbaka till stan för oss. När han kommer tillbaka ska sonen till backen. Ska åka bräda med en kompis. Mannen skjutsar tid honom. Sedan ska jag och S till hästen. Hon ska rida och jag ska förbereda en ny hage till honom. Ett av det två stona han går med ska ha föl snart och hon tycker inte om mín häst. För att det ska bli lugnt i hagen vid fölningen flyttar vi honom. Nya hagen sitter redan uppe men jag ska fixa grinden och ställa ut vatten.

Sedan ska vi äta och sen ska pojken hämtas i backen. Sent i natt, eller ev imorgon, ska dottern hämtas i stan. Hela dagen kommer att gå utan att vi får något vettigt gjort. Så känns det nu i alla fall.

Bjuder på dagens bild:

Lillan sov så länge så svärmor kom till mig istället. Som vanligt satt vi och funderare kring olika saker och som vanligt tyckte vi helt olika. Mer om det senare. Strax efter 1400 kom I hem. Jag satt fortfarande vid datorn och  för att jag skulle slita mig så gjorde hon varma mackor. Vi har precis fikat. Nu är hon barnvakt och jag ska in i duschen.
 
Vad ska jag göra för middag idag? Min innbandyspelande dotter har Biip-test idag så jag antar att hon vill ha något kraftigt så hon kan återhämta sig. Får kanske göra hennes favoritmat: pulvermos och mamma Scans köttbullar. Äckligt om ni frågar mig men alla andra i familjen älskar det.

Nu till duschen!

Jag jobbar fortfarande med att hitta min design på bloggen. Jag känner att jag är en bit på väg men det är långt kvar till målet.

Idag ska jag sitta vid datorn, städa (lite) och dricka kaffe hos svärmor. Hon ställde en fråga igår som jag ska ge svar på idag. Det blir nog bra.

Nu på stört ska jag ta itu med min försummade bilddagbok. Jag har bilder för hela januari som ska ut.

Nu kör vi...

Försöker fortfarande förstå hur man gör för att det ska bli fint. Känns som att jag kommit en bit på väg... Ska väga mig ikväll och se om saker och ting går åt rätt håll. Ska ner till 71 kg den 1/7 i år. Känns lätt just nu men jag vet att det brukar gå trögt på slutet. Idag och igår har jag skött mig bra, om jag bortser från krämbullen på IKEA igår. Okej då, jag har inte skött mig så bra. Har druckit kaffe hos svärmor och suttit och pratat lite. Alltid kul att prata bort någon timme. P har varit borta sedan i måndags så jag har saknat vuxenprat. Och andra sidan kanske man kan ha vuxenprat med sina tonåringar men jag har svårt att släppa mammarollen när jag pratar med dem. Det får jag jobba på tror jag. Nej, nu ska jag jobba på designen en stund.

Sitter och försöker lära mig hur jag ska kunna göra denna bloggs design till min egen. Svårt men jag lär mig säker om jag sitter och klurar ett tat

Nu har jag gjort köttbullar, omelett, förberett för Ris a la Malta och lita annat mataktigt. Imorgon kommer svärföräldrarna på frukost och sedan kommer mina föräldrar på julbord. Det har med sig lite saker så jag har inte behövt göra allt själv. Jag gjorde kalvsylta för första gången igår. Den blev faktiskt riktigt bra.

Tim sov hos kusinerna igår. Pelle hämtar honom idag efter jobbet. Sanna for till APU-platsen idag bara för kul Hon fick rida och tydligen gick det lite vilt till ett tag. Det slutade bra som tur var. Lina har bjudit hit lite kompisar idag. Kusinen är här nu och hon tog mjölk med sig så nu har jag toppkvalité på gröten. Jag bara älskar att koka gröt på mjölk som kommer direkt från bondens tank.

Jag har några saker jag måste göra innan Pelle kommer hem annars blir han vansinnig. Med all rätta faktiskt. Jag är sämst i världen på att få saker gjorda. Nu har jag lovat att åka och hämta pysslet från i fredags så jag bara måste fixa det.
Nej, nu måste jag kolla gröten...

Torsdag var inte någon bra dag. Oroade mig för fredagen och det påverkade naturligtvis torsdagen. Städade lite och lagade mat på torsdag i alla fall.

Fredag blev kanonkul. Var så kul att julpyssla med våra vänner. Dottern hade klasskompisar hemma hos oss vilket passade bra eftersom vi var borta. De hade visst också kul.
 En del av julpysslet.

Lördag åkte vi in till stan och handlade det sista inför julen. Nu är allt klart, förutom vissa detaljer kring maten.

Söndag var en lugn dag. Sanna for till hästen och jag följde med. Tog en promenad med lillan och Buz medan hon red. När vi kom hem fick vi sätta fart för vi var hembjudna till mina föräldrar på middag. Min bror var också där. Mamma och pappa har varit gifta i 40 år nu.

När vi kom hem blev det film hemma. Blev lite för sent men det är ju lov nu :D